67 i klassrummet: en överlevnadsguide för lärare

Vi frågade lärare vad de gjorde åt 67. Svaren var samstämmiga och lite dystra. Här är vad som funkade, vad som inte gjorde det, och vad som gjorde det värre.

Gjorde det värre

1. Att förbjuda det. Förvandlar en reflex till ett uppror. Den tysta handversionen dyker upp inom en timme.
2. Att förklara det. Att läsa upp en definition av memet högt är det mest 67-aktiga som kan hända i ett klassrum. Rummet återhämtar sig inte.
3. Att bli synligt irriterad. Reaktionen är belöningen. Varje suck är en poäng på tavlan.

Gjorde ingen skillnad

• Att hoppa över sidan 67. De märkte det. De märker alltid.
• Att säga "sextiosju" mycket medvetet. Märktes också. Var också roligt.
• Kvarsittning. Ger memet en till historia.

Fungerade faktiskt

1. Budgeten. "En six seven per lektion, för hela klassen. Använd den när det räknas." Eleverna förhandlar sinsemellan om när den ska användas. Efterlevnaden är hög eftersom skämtet blir strategi.
2. Den dåliga versionen. Gör tecknet en gång, fel: händerna ihop, för snabbt, säg "sextiosju". Rummet blir tyst av sekundär pinsamhet. Gör det inte två gånger.
3. Ägarskap. Låt klassen kalla en sak för "67-grejen": en planta, en stol, klockan. Talet får ett hem och slutar kolonisera allt annat.
4. Tid. Varje lärare som sa "jag väntade bara" rapporterade att det bleknade i deras klassrum inom två månader, oavsett vad som hände i korridoren.

Speciellt för mattelärare

Du kan inte undvika 6 och 7. Använd dem med flit, tidigt och ofta, tills reaktionen sliter ut sig. En lärare startade varje lektion med ett 6-och-7-problem i en vecka. Till fredagen var klassen uttråkad på det. Uttråkning är det enda som någonsin har besegrat ett meme.

Varför vi bryr oss

Vi gjorde ett spel om talet och vi skulle vilja att lärare inte hatar oss. Om spelet hjälper genom att ge talet någon annanstans att bo, bra. Om det inte gör det, fungerar budget-tricket ändå.